And all that could have been.


Jag är så less på allt idag.
Detta blir bara en simpel deppblogg..

Gud, va tråkigt det är när det blir så.
Jag vill ju kunna vara glad o sprallig som jag brukar.
MEN sen finns det ju människor som är födda till att förstöra allt.. genom en pytteliten men tyvärr ej obetydlig kommentar.
Fan.

Varför kan du inte sköta ditt egna liv istället för att klanka ner på mig om mina brister o fel.
Du vet mkt väl att jag inte döljer mina problem, o varför jag sitter här där jag sitter.
Ja, jag har haft ett missbruk.. ja, jag har flera diagnoser att ta itu med, o ja.. jag har problem, allt för många. men varför ska du då göra så att jag sitter deppig o tycker synd om mig själv för ?
Kan du inte skaffa dig mer vett i skallen o förstå att man beter sig inte som du gör.. allt för ofta.
Så fort det inte passar er därborta i tjotahejti så ska det bli massa jävla liv.
Jag har ingen lust att vara delaktig i era disskutioner, o absolut inte få skiten för den.
jag har inte bidragit till någonting som gör att ni har rätten att behandla mig såhär.
jag är en vanlig enkel människa, som bara behöver lite mer andrum..
DÄRFÖR sitter jag här..
Jag klarar inte av ett normalt liv i samhället, o det är ingen lögn o ingenting jag vill gömma.
jag har lärt mig att fejsa problemen o inte slänga dom åt sidan, men tyvärr så ramlar jag tillbaka i ruta ett så fort du/ni hör av er.
Kan ni inte acceptera att jag inte vill just nu ?
är det för svårt att förstå ?
Är det för hårda krav att leva upp till ?
.. bara låta bli den förbannade datorn, låta bli att skriva dom där kränkande kommentarerna.
Det gnager på mig flera dagar efteråt, jag har dom problemen.
o det vet ni, mkt väl!
Du, du har ju egna barn som lider av samma diagnos..
Ta hand om dom istället... låt mig att trakassera mig för mina val i livet.
har jag valt att inte ha någon kontakt med min pappa just nu, så är det bara för dig att gilla läget. du kan inte ändra mina åsikter, o absolut inte på det sättet.
både jag o pappa vet vart vi står, o vad vi båda tycker o tänker om saker.
han vet mkt väl att jag är på ett behandlingshem, o han vet dessutom varför..
Det är bara du som är så jävla trångsynt o ska försöka leka någon jävla medlare.
Helvete, blir bara mer o mer irriterad ju mer jag skriver..
Jag får sätta punkt här, jag måste tygla mig. jag klarar inte av det här annars.
jag har svårigheter, yes sir.
men för helvete, jag är här för att förbättra dom.
o som sagt, du bidrar inte till något som helst som gör det positivare o lättare för mig.

Låt mig bara vara, o låt mig få ta den tiden det behövs för att styrka mig själv.
jag hör av mig, på nåt eller annat sätt när JAG orkar.
.. inte när du tycker att det ska passa.
Det här är på mina villkor nu, varken på mammas, pappas o minst av alla på dina.
Du har egna problem. .o det bevisar du ganska bra genom att skriva såna kommentarer som du gör..
Ditt gnäll o tjat om att jag ska växa upp, o att jag faktiskt inte bara har en "kass morsa" jag har en "farsa".
..eller var det inte det du sa?

Haha, ganska skrattretande..
det är inte jag som har uppfostrat mina föräldrar, tvärtom.
om jag nu har en "kass morsa" o en "värdelös farsa" så får ju problemen stå för dom då ?
Det är absolut ingenting jag ska ta ansvar för.
jag vet vad mina föräldrar är.
Min mamma är en ängel.
Jag tänker inte uttala min om min pappa, han vet vad han har gjort. o han vet vad jag tycker.
Det är bara disrespect att låta alla andra ta del av hans misstag.
men dig däremot, jag skiter fullständigt i om hela världen får läsa om dig.. du är inte min mamma, o kommer aldrig betyda något heller. det är min pappa du är gift med, inte familjen.
Det kanske är det som stör dig?  Att pappa faktiskt har en familj, mig OCH mamma.
sen är det ju olika på hur man visar sin familjekärlek, men jag tänker inte klandra någon.
jag vet nu vart jag har honom, o det är det som spelar någon roll ..



så, jag ber dig.. för en sista gång.
låt mig vara, o låt min pappa få föra sin egna talan.. han är stor o förståndig nog att kunna hantera sina egna problem o funderingar.. du behöver inte leka hans mamma.
Ta hand om dina egna barn o deras diagnoser, du behöver inte mina problem också.
Spar dig den energin o lev ett eget liv.



Tack för mig!


.. äntligen fått skriva av mig.
Förlåt mamma, att du blev inblandad.  ♥


Liberae sunt nostrae cogitationes

- "Våra tankar är fria"
Eller är dom verkligen det ?

Jag har funderat mkt på senaste tiden.
Men, jag har inte kommit fram till något som är av värde.

♥ Cogito, ergo sum
- "Jag tänker, alltså finns jag"
Men hey, jag existerar faktiskt.
Människor ser mig som en våldnad, som inte far illa av något som sägs.
Jag kan ta allt.
propped up by lies and promises..
savin' my place as life forgets..



Jag har funnit ro, men inte för min själ.
fortfarande rastlös, men varför ?
Vad är det jag ska behöva sakna för att längta?
Älskar jag livet? .. älskar jag livet ?

Jag skriver utan någon som helst mening, jag vet inte vad min fingrar vill.
Jag kollar inte ens på tangenterna.. jag bara trycker någonstans.
..Det känns så iaf.


Nej, jag är inte deprimerad.
Jag är bara nyfiken på vad livet verkligen vill ge mig.
finns det någon mening med det här?
..eller sitter jag här förgäves, tidsfördriv ?


Om jag hade haft en miljon, hade du älskat mig då ?

Donec eris felix multos numerabis amicos
- "så länge du är lycklig, kan du räkna många vänner"


ja, det brukar kallas så..

Jag kom, jag såg, jag segrade..
men jag går,  jag ville inte se dig, o jag förlorade ingenting.





Today:
Bullet for my vallentine - Cries in vain
Tomorrow:
Bullet for my valentine - Tears don't fall.

Can you see the sign ?

RSS 2.0