Angel

En känsla av tomhet.. svår att förstå sig på.
Hela tiden haft en trygghet av att veta att du finns där ute någonstans.
En andra halva.

Den tryggheten försvann hastigt igår.
Jag kan inte beskriva det.. jag är fortfarande chockad.

Varför hände det dig?
Varför mådde du så dåligt?
Varför fick jag aldrig en chans att finnas i ditt liv ?

Det är enkelt att vara efterklok...
nu tänker man på att allt borde vara annorlunda..

inte förrens nu inser man vad man hade..

Jag skäms, det gör jag verkligen.
Att ha levt i 19 år, o vetat om att jag har en bror..
men aldrig vågat ta kontakt.
Jag har några brev, några foton.
Det är allt jag har.


jag fick varken säga hej, eller hej då.

Jag hoppas verkligen nu brorsan att du har det bättre där du är nu.
Jag vet ingenting, men jag förstår hur du mådde.


Har drömt så konstigt inatt om allt.


Jag vet inte ens hur du såg ut innan du lämnade jorden.

Undrar om vi var lika.. var lika i sättet..
hade vi samma humor.. samma ambitioner.
Samma levnadssätt.

Det är frågor jag aldrig kommer få svar på.

Men du är min andra halva, en spegelbild av mig.. fast motsatt kön.
Två människor i samma bubbla, men ändå så långt ifrån.


Men jag måste tacka dig, du lärde mig att aldrig ta livet för givet.